Koldioxidbudget | Stenungsunds kommun Januari 2025

Nu ställer vi fram klockan till 2025 i Stenungsunds kommuns koldioxidbudget, liksom i ytterligare ett 50-tal kommuner och län. Det är glädjande att allt fler väljer att arbeta med en lokal koldioxidbudget. Dessa visar samtidigt allt tydligare att klimatomställningen går för långsamt i svenska kommuner och län.

I denna uppdatering slår dessutom effekterna av den minskade reduktionsplikten igenom i de lokala koldioxidbudgetarna: Under 2024 har Sverige minskat inblandningen av biodrivmedel i både bensin och diesel, vilket medför ökade fossila utsläpp i hela Sverige. Därmed har koldioxidbudgetarna också förbrukats i snabbare takt. I snitt ökar den krävda utsläppsminskningstakten med 3 procentenheter, vilket kan jämföras med den 2 procentenheters ökning som oförändrade utsläpp hade medfört. Eftersom många kommuner har sina största utsläpp i de sektorer som främst påverkas av reduktionsplikten (transporter och arbetsmaskiner) så är effekten dock ofta större. I Stenungsund ökar den krävda årliga utsläppsminskningstakten till 17.8 %. Siffrorna utgår dock i dagsläget från en prognos, eftersom kommunspecifika data publiceras med 18 månaders fördröjning (läs mer under avsnitt 6.2.1 i denna rapport).

Så vilka slutsatser kan vi dra från denna förändring och hur ska vi hantera utmaningen framåt? 

Det går inte att skjuta utsläppsreduktioner på framtiden

Effekten av den minskade reduktionsplikten understryker koldioxidbudgetens kanske viktigaste budskap: En hantering av klimatkrisen kan inte vänta. Vi har inte längre råd att öka utsläppen nu för att minska dem senare. Gör vi det så accelererar utmaningen till ohanterbara krav på utsläppsreduktioner. 

Utnyttja möjlighetsfönstret

Med tanke på att utsläppen ökade betydligt 2024 kan det framstå som verklighetsfrånvänt att tro att utsläppen ska minska med 17.8 % redan i år. Men ett annat sätt att uttrycka samma siffra är genom att säga att 1 av 6 fossila aktiviteter inom Stenungsunds kommun behöver sparas in i år – ytterligare 1 av 6 nästa år – och så vidare. Är det verkligen så omöjligt? Det tror inte vi, men det kräver förstås dedikerade insatser, såväl kommunikativt som praktiskt. 

Avvaktar vi däremot, så väntar större utmaningar längre fram. Runt 2030 kommer man i de flesta kommuner behöva spara in hälften eller mer av alla fossila aktiviteter för att kunna hålla sin lokala koldioxidbudget. Därför är det viktigt att utnyttja det möjlighetsfönster till stegvis omställning som vi har just nu. 

Ökad reduktionsplikt räcker inte

En ökad reduktionsplikt medför minskade fossila utsläpp eftersom en större andel biodrivmedel blandas in i bensin och diesel. Det leder dock inte till minskade koldioxidutsläpp eftersom biodrivmedel också genererar koldioxidutsläpp. Huruvida effekten på koldioxidhalten i atmosfären är positiv beror på hur snabbt koldioxiden återigen kan bindas i växande biomassa. 

Utöver detta behöver vi dessutom ta hänsyn till hur en ökad användning av biobränsle påverkar andra planetära gränser, som biologisk mångfald och markanvändning. Om en ökad reduktionsplikt exempelvis medför att svensk skog ska avverkas i snabbare takt, eller att våra få resterande naturskogar ska ersättas av planteringar, ja då kommer vi inte kunna leva upp till bindande internationella åtaganden för att skydda biologisk mångfald. Och kom ihåg! En planetär gräns kan inte skyddas på bekostnad av en annan. De hänger samman i ett integrerat jordsystem. 

Behovet av fler initiativ och lösningar lokalt

Det stora genomslaget av reduktionsplikten i kommuners och läns koldioxidbudgetar visar också att det krävs en större flora av lösningar och initiativ. För lägg märke till att om fossila bilresor aktivt hade bytts ut mot fossilfria alternativ (elektrifiering/kollektivtrafik/cykel etc), så hade effekten av reduktionsplikten varit försumbar. Dessutom, om vi endast väntar in effekter av nationella åtgärder, går omställningen för långsamt och ibland – som nu – åt fel håll. Vi behöver alltså fler och lokalt genomförbara initiativ och lösningar. Exakt hur dessa ska utformas behöver utgå från den enskilda platsens förutsättningar. För att kunna genomföras och bli varaktiga behöver de möta människors olika behov – och helst förbättra livsvillkor snarare än inskränka dem. Dessa behov och livsvillkor varierar förstås med var och hur vi bor och försörjer oss. 

Munken - ett verktyg för att utforma lokal omställning

Utsläppsminskningarna går alltså för långsamt i den svenska kommunen och det svenska länet och samtidigt ser vi att åtgärderna från nationellt håll i ökande utsträckning uteblir. Så hur kan vi då arbeta lokalt med att minska utsläppen i den takt som koldioxidbudgeten kräver och samtidigt ta hänsyn till alla andra hållbarhetsmål - såväl ekologiska som sociala och ekonomiska? Hur kan vi samordna våra strävanden mot en eftersträvansvärd framtid? 

I de flesta kommuner finns idag agendasystemet på plats som en sorts större ramverk för det breda hållbarhetsarbetet. Om man vill arbeta systematiskt och integrerat med dessa hållbarhetsfrågor finns också det spännande konceptet Doughnut economy (eller munkekonomi på svenska). Inom detta ramverk har en rad konkreta metoder och verktyg tagits fram som hjälper oss i det praktiska arbetet. Klimatsekretariatet är sedan december 2024 del av det internationella nätverket DEAL (Doughnut Economy Action Lab) och under 2025 kommer vi att knyta detta perspektiv till våra lokala koldioxidbudgetar, inte minst via vår nya utbildningsplattform. Vi ser fram emot att få utveckla detta arbete – gärna tillsammans med er – under året.

Vi hörs och ses!

Anders, Einar, Emma och Erik