Det skulle krävas en hel jävla bok för att berätta ordentligt varför jag tröttnade. Först och främst hade jag 2000 followers som bara var obehagliga. "me gusta" "nice ass" "mmmmmmmmm" hur soft är det att få såna kommentarer från 70 åriga gubbar från iran liksom? No offence men det skrämde mig lite.

Sen blev det sån press på likes - yeees, erkänner att jag blev lite för påverkad av likes och kommentarer, så man tog bilder som egentligen bara är orriga och onödiga att lägga upp, för fler likes. Det är så hiiimla töntigt! Men så blev det efter ett tag och så satt man där och fick 21 likes på en minut för att 90 % av followersarna var gamla gubbar. Usch usch usch

Det blev för ytligt helt enkelt. Det ända som gäller är att gilla och kommentera bilder, berätta för alla i hela världen vad man gör, vad man äter, vad man har på sig, hur vädret ser ut just idag i Stockholm på narvavägen... alltså waaa..

Sen plus allt det där blev jag typ beroende. Tog upp telefonen 10 gånger i minuten för att kolla instagram feed, för att se och läsa nya kommentarer osv. Sånt här är egentligen bland det värsta jag vet - när bara antal likes spelar roll, men när man hade så många followers så visste man att man kunde nå upp till rätt många och då tänjde man på gränserna if you know what i mean. Så nu hade jag tänkt styra upp det och bara lägga ner med all instagram hets.

Vet att många störde sig på att jag laddade upp sjukt mycket egobilder också, så jag pallade inte mer. Ska prova utan instagram nu och kanske så småning om göra ett konto där jag verkligen bara godkänner kompisar. But we'll see. Godnatt nu på er, vi hörs imorgon